...strävar jag. Men det är svårt. Det är mycket lättare att snurra runt och backa.
Pappa bygger torn som jag ska riva men det är jobbigt att ta sej dit.
Jag blir så ledsen när jag inte tar mej dit med det samma.. Då grinar jag lite, men sen sätter jag igång och strävar framåt igen.
När jag sen fixar rivningen så klappar mamma och pappa i händerna och då blir jag jätteglad och allt är bara roligt igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar